det kanske är meningen

Det kanske är meningen,
att man faller isär för att kunna bli hel igen,
Det kanske är meningen, att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen
och nu när du är borta behöver jag änglavakt 

Det gör bara så jävla ont.
Än mer ont gör det att vi offrade vänskapen för absolut ingenting.
Två år.. och nu tillbaka på noll.
och jag kan inte hjälpa att varje gång jag får ett sms
hoppas jag med allt att det ska vara från dig.
och varje gång det ringer önskar jag att få läsa ditt namn på displayen.
Mitt hjärta skriker ja samtidigt som hjärnan skriker nej.
Även fast jag själv vet att det är jag som satt stopp och sagt ifrån.
Snälla säg att vi fixar det.
Att det inte slutar här. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0